Fluxus i Sverige

Fluxus betyder laxera, flyta, fusionera. Fluxus är ett flöde. I Fluxus finns ljud, musik, rörelse, dans, mim, bildkonst. Sveriges konstföreningar

Bengt Af Klintberg förde fluxus till Sverige, under 1960-talet. Bland samtida konstnärer som framför och låter sig inspireras av Fluxus finns Kristina Matousch och Staffan Mossenmark. En avgörande influens för Fluxus är Zen. Det är Slumpen och Flyktigheten. Det är ifrågasättandet mellan liv och konst. Fluxus är enkel, tilltalande, men publiken måste ha en öppenhet för konst. Under 60-talet var publiken städad till sitt yttre, men hade kraftfulla reaktioner. De skattade och var entusiastiska, men kunde även kasta äpplen eller ägg och bua ut konstnären. Varken Fluxuskonsten eller publiken är idag densamma som under 60-talet, men gemensamt är för publiken då och nu är att de ska vara betraktare och medskapande när konstnären/exekutören ger tecken eller bjuder in. Publiken får följa verkets händelseförlopp.

9 mar 2017